Det första han säger när han ser och hör Sean Banan är pajas och inget ord var väl mer passande.

Sömnigt, tråkigt och värdelöst dåliga låtar men sen kom Dead by April och det blev genast bättre.

Sen blev det sömnigt, tråkigt och värdelöst igen. När alla artister framfört sina låtar föll vår röst på Dead by April fast vi svt world tittare inte kunde rösta.

Det gick ju vägen ändå och dom tog sig direkt till Globen. Tycker även det var rätt att Loreen fick en finalplats. Resten slänger vi i soporna och maler ner till stoft tycker jag.

Click here to view the embedded video.

God morgon från ett soligt Alanya!

Click here to view the embedded video.

Tufft jobb att vara fotbollsmorsa. Man blir ju helt slut av att bara titta på. Får nog lägga mig på soffan och vila en stund…

Han ville inte höra Harry Potter utan sova direkt sa han men  lite småprat innan är ju mysigt. Vet inte hur vi kom in på vokaler men jag sa att alla ord har vokaler annars blir orden jätte konstiga och svåra att säga.

Han ville att vi skulle prova säga ord utan vokaler. Något vi gjorde och det slutade med att vi skrattade så vi fick kramp i magen och tårarna rann. Det är inte lätt och det låter väldigt roligt. Prova själva får ni se! Ni kan ju läsa detta inlägget och ta bort alla vokaler…

Efter detta somnade vi gott båda två.

Från ett Alanya som just nu har klarblå himmel och strålande sol. 10,3 grader. Ett bra väder att vara fotbollsmorsa i.

Ingen bra dag för fotbollsträning. Alex hade kul men oj så trött han var. Han och bollen var inte riktigt samspelta idag.

Click here to view the embedded video.

Har jag sagt hur mycket jag gillar tränaren och barnen i laget? Tror jag nämnt det. Blir mer och mer imponerad över tränaren. Han är så bra och så lyhörd för vad barnen behöver, hur dom är osv. Idag hade dom mycket individuell träning, dvs barnen fick öva mycket på det dom behöver bli bättre på. Han ser direkt och det tycker jag är så bra att han gör så. När träningen var avslutad och dom samlas för ett par sista ord kommer han med små godispåsar, sega nallar i minipåsar och delar ut så barnen får 3 påsar var. Bara en sån grej får mig att le stort. Han är engagerad och älskar verkligen sitt jobb, det ser man så väl.

När vi kom hem åt Alex lite sen tog det inte mer än 2 minuter så sov han. Ligger nu och snarkar på soffan.

Fotbollsträning imorn igen och då ska han väl vara mer utvilad. Får bli en tidig kväll i säng för honom.

Dom hoppade villigt i pyjamasarna och borstade tänderna. Alex hade berättat för mig att dom skulle läsa i sina ”Safterik” (Wimpy Kids böcker) och titta lite på tv.

När jag tidigare hade bäddat i ordning till dom hittade jag godis gömt under täcket i Alex säng. Det tog jag bort och det sa jag till dom.

Dom hoppar upp i sängarna…

…inte alls särskilt trötta längre. Jag satte på tv´n åt dom och stoppade om dom. Kramade och pussade dom god natt och såg till att dom hade det bra.

Dom fnissar och viskar och jag förstår att dom gömt mer godis nånstans men jag sa inget utan låtsades som ingenting.

När jag gått ut och stängt dörren visste jag att jag behöver inte vänta många sekunder innan jag sliter upp den igen. 7 åringar kan vara smarta men det är ganska lätt att veta hur dom tänker ibland så ett andetag senare öppnar jag dörren ganska hastigt och jag får två ”ahhhhhh” och gapskratt från två killar med långa hakor och stora ögon.

Jag visste det, en stängd dörr, ett andetag senare, dörren öppnas och där var det gömda godiset framtaget.

Jag kunde ju själv inte hålla mig för skratt men går fram till Samet och säger åt honom att ge mig godiset. Han gör det men först efter att ha tagit lite först och stoppat i munnen. Alex tog inget. Jaja tänkte jag, det är Samets tänder och kanske får han äta snask efter tandborstningen hemma. Om det finns nån tandborstning som rutin, det är inte säkert alls. Han har fått en tandborste av oss då han inte haft någon egen med sig, varken sist eller nu.

Jag går ut igen och jag hör hur dom fnissar och viskar. Jag går in och lägger mig och läser. Hör dörren till Alex rum öppnas, fniss och tassande steg. Jag smyger ut och in i köket och möts av ett ”ahhhhh” och gapskratt från två killar med långa hakor och stora ögon. Påkomna igen, nu denna gången med att försöka länsa snasklådan och smussla in på rummet.

Jag skickade in dom på rummet igen. Vet ju hur spännande det är och hur roligt det kan vara att va lite olydigt men jag ville inte låta dom komma undan och få tag i det där snasket. Dom hade snaskat hela dan och jag tyckte det räckte och jag vet att dom inte var så sugna egentligen. Det var mer spänningen och känslan av att få vara lite busiga och olydiga så dom fick ingen utskällning och blev inte tagna i öronen. Kunde ju själv inte låta bli att skratta.

Dom lägger sig igen och jag går in och lägger mig och läser. Efter 30 min hör jag, ”mamma mamma”. Jag går in, då är dom hungriga säger dom. Då hade dom innan Alanyum ätit pannkakor sen åt dom på Alanyum också men gör man åt mycket energi så…

Jag ger dom cornflakes och mjölk och när dom ätit klart säger Alex till Samet…

- Kom så går vi och borstar tänderna

- Huh? Men det har vi ju gjort svarar Samet

- Ahhh men vi har ju ätit nu jöööö

Så det är med tandborstning är nog ingen riktigt rutin hemma hos Samet. Just barn och tandborstning eller rättare sagt avsaknaden av den här är en skrämmande syn.

In i sängarna igen och klockan var väl närmre halv ett innan dom somnade.

7.30 hör jag dom gå in på varsin toa. Inte lågt mellan toaletterna men med stängda dörrar måste man halvskrika för att kunna prata med varandra under tiden man kissar. Så där var jag vaken också…(och har fått ihop jobbigt långt inlägg).

God morgon!

Ett tag när dom var på hans rum och lekte var det väldigt tyst, väldigt tyst väldigt länge. När det blir så där tyst känner man lugnet lägga sig och man njuter för en sekund sen slår en tanken att sån där tystnad brukar betyda att nåt är på gång. Jag började fundera på om jag kanske skulle få se Alex väggar i en annan färg om jag gick in. Just då njöt jag mer av lugnet än att oroa mig för lite färgbyte så jag lutade mig tillbaka och valde att blunda för verkligheten.

När jag väl vågade mig in eller rättare sagt dom kom ut till mig och var hungriga. Kikar in på Alex rum och det gav mig ingen större chock. Leksaker överallt men väggarna hade samma färg och dom stod fortfarande kvar.

Jag gjorde pannkakor och det gick hem…

Samets första fick jag dock slänga då han själv tyckte att han tagit lite 2dl socker för mycket. Resten åt han utan något på.

När energin var påfylld var det fullt ös igen. Hasan kom hem för en stund sedan och jag vet inte men han kanske tyckte jag såg lite trött ut för han frågade direkt om han skulle ta dom till Playland på Alanyum nån timme.

Ja tack sa jag och skyndade på barnen att ta på skorna. Inte för att dom behövde skyndas på direkt men…

Så nu är det jag som slänger mig i soffan och hoppas få tillbaka två trötta barn som kommer lägga sig villigt.

Världsrekord i att snabbast göra Alex rum till en krigszon. Här ser man fortfarande golvet, värre är det nu.

Redan kl 11 var Samet redo att komma hit. Jag hade väl mer i min planering tänkt eftermiddag då han ska sova över men både han och Alex hade varit uppe i ottan och sett fram emot detta så det var lika bra att hämta honom så dom fick börja leka. Fullt ös och dom har så roligt.

Magarna kurrade på dom så jag skulle laga middag. När Hasan frågade Samets pappa sist om hur han är med mat hade Samet själv sagt att han äter allt. Bra tänkte jag och bestämde mig för att göra en kycklinggryta och ris. Gjorde en ganska snäll variant med inte så hemskt mycket nyttiga grönsaker utan tog det som jag vet barn brukar tycka är ok så jag hade bara lök, röd och grön paprika (lök & paprika används flitigt i mat här i Turkiet), morötter och vattenkastanj. Brukar ha bra mycket mer grönsaker än så och är det något Alex inte gillar brukar han få pilla bort men denna tänkte jag är ok.

Lite fel dock…Han som äter allt ville först bara ha ris men jag fick honom att smaka kycklinggrytan men först efter att jag lovat pilla bort löken (som man knappt såg), paprikan både den röda och gröna och morötterna. Vattenkastanj smakade han på och spottade ut i servetten. Kvar var endast kyckling i den gräddiga såsen och det slank det ner desto mer av så han gick inte hungrig från bordet. Så inte riktigt sant att han äter allt.

Alex däremot slukade rubbet. Han är inte så knösslig med mat och äter gärna grönsaker. Ikväll får dom pannkakor, det måste väl Samet gilla…

Riktigt mycket hår också…

Låt inte mig störa…

Göt du klart din morgontoalett så gör jag en kaffe så länge.

God morgon från ett Alanya där solen igår kom fram och vi fick en fin dag om än kall. Ser ut att bli fint idag med, blå himmel, solen skiner med det är kyligt, bara 5 grader.

Trodde det skulle vara lika bra och det var god mat men Kandelor är bättre. Dels har dom mycket mer att välja på även om denna buffén inte var snål den heller sen var det inte lika goda rätter men vi åt oss mätta och var nöjda. Lite vin, massa prat och ännu mer skratt.

Närmast till vänster har vi Maria, sen längst bort till höger Catarina, Anna och Hanna.

Jätte trevligt!

När jag roade mig med flickorna tog Hasan med sig Alex och Samet på bio. Mästerkatten i stövlarna.

Hasan pekar och säger till mig…Ser du, ser du…han heter Alex och stavar med x. Han är turk och heter Alex!!

Jag nickar och vi båda börjar fnissa och tänker samma tanke och säger det nästan i kör till varandra…Undrar hur det gick för honom när han skulle skaffa kimlik (turkiskt id kort)?

Många av er vet ju våra turer kring detta. Annars kan ni läsa om det här, här, här och här. Detta har vi gått igenom nu på 2000 talet, tänkt då på att denna killen på tv´n igår är 25-30 år. Skulle vara kul att veta hur smidigt (osmidigt) det gick för hans föräldrar att skaffa kimlik då för 25-30 år sedan.

Eller så var det bara för oss dom krånglade till det. Vet nämligen en svensk mamma till (pappan turk) som har en son några år yngre än Alex. Deras son har ett namn med bokstaven x i och när vi pratade på facebook frågade jag om dom hade skaffat kimlik och att dom annars kanske kunde räkna med problem pga bokstaven x. Fick svar att dom fixat det och det var inga problem. Trodde dom fixat det i Sverige via turkiska ambassaden, att det kanske gick lättare men nä, dom hade fixat det här i Alanya strax efter att vi drog igång det första gången (??!!) och fått det direkt utan minsta lilla problem.

Tyckte i alla fall det var ganska roande igår att se att det finns fler här som faktiskt heter Alex.

Från ett kyligt Alanya. 5,6 grader och grått men inget regn just nu.

Två killar redo att spela boll.

Jag och Hasan körde dom dit och stannade kvar. Uppehåll men fy så kallt. Det blåste nordanvindar och jag blev mer och mer en isbit. Nu kan man ju titulera sig fotbollsmorsa och det klingar inte alls dumt och jag är inte den enda mamman i världen som stått vid sidan av och huttrat. Många som kan känna igen sig i detta. Hasan ville gå och sätta sig i bilen för han frös lika mycket han men jag sa att så här är livet för sportföräldrar så don´t move. Han bara skrattade men stod kvar.

Click here to view the embedded video.

Jag blir lika glad och varm i hjärtat varje gång vi kommer till träningen. Så fina killar, underbara mot varandra. Jag ser mer och mer på Alex för varje gång hur bra han trivs. Nu vågar han ta för sig mer och ger sig in i närkamper när dom spelar ”match”. Att han blivit så bra kompis med Samet gör sitt till. Nu har han liksom en extra nära kompis i laget. Han verkligen älskar detta!

Efter träningen tog vi dom till Kale Market för lite mat…

Fick sen sära på dom ganska bestämt. Dom ville fortsätta leka men båda behövde hem och duscha, byta kläder och vila lite. Blev ju sent i säng igår och båda vaknade dom alldeles för tidigt för att ha somnat så sent. Dom ska ju träffas ikväll igen när dom ska med sina pappor som ska spela fotboll. Samet vill sova här inatt också och för oss får han gärna det om han får för sina föräldrar. Blir det så får jag bädda lådan så dom kan sova i samma rum. Hur mycket sömn det nu blir då…

Dom hade riktigt roligt…

Innan natti natti. Här har dom krupit ner i Alex säng båda två med varsin bok.

Då jag fick veta så sent (19.30) att Samet skulle sova här orkade jag inte fixa med extra sängen (lådan). Plocka ut alla leksaker ur den, i med madrass, bädda…så Samet fick ta Alex säng och Alex fick sova inne hos oss (vilket han oftast gör ändå). Först ville dom båda sova i Alex säng och bedyrade att dom får plats båda två och det fick dom när dom låg där vakna och stilla men jag vet att dels hade dom inte somnat sen är Alex som en propeller när han sover så den som hade legat ytterst hade hamnat på golvet. Lite protester men sen nöjde dom sig med att få ligga och läsa lite tillsammans.

Kl 23 fick jag dom i säng. Först upp i morse var Samet och strax efter kom Alex. Nu sitter dom båda i soffan, bredvid varandra, tittar på tv och käkar cocopops. Dom är för söta!

God morgon från ett grått Alanya!

Hasan sticker iväg ut och ringer efter en kort stund. Säger att han är på Kemals salong (Samets pappa) och att Kemal ska köra mamman till Antalya imorn kl 06.00 på morgonen och frågar om Sahmet kan få sova hos oss så slipper han åka med.

Absolut sa jag, inga problem för mig och definitivt inga problem för Alex som studsade upp i taket av glädje. Mamma som man är börjar ju tankarna snurra…jag känner ju inte Samet och han inte mig, inte Alex särskilt mycket heller. Vad tycker han om? Hur känner han för att sova borta? Har han allergier (katt, mat..?)…tusen frågor så jag sa att Hasan får fråga Kemal lite. Vill ju att Samet ska känna sig trygg. Jag var ett barn som absolut inte ville sova borta. Kompisar fick alltid sova hos mig. Dom gånger jag tog mod till mig och bestämde mig slutade det alltid med, när vi lagt oss att jag inte kunde sova och ville hem, mamma och pappa fick komma och hämta mig. Tänk om Samet är likadan…

När Samet kommer väntar jag mig en lite blyg kille. Det är den uppfattningen jag fått av honom när jag sett han på träningen men oj så fel jag hade.

Merhaba Yenge* säger han högt och tydligt och börjar sen babbla direkt. Inga problem där. Dom går in på Alex rum och Alex visar Senays sköldpaddor och talade om att rör du dom måste du tvätta händerna jätte noga sen för dom bär på salmonella. Samet börjar en lång utläggning för mig (där Alex fick översätta då han babblade i 380) att han hade en kanin en gång och när han tog den i sina händer dog den. Oj då sa jag, du kanske ska låta bli sköldpaddorna.

Alex har introducerat wii för honom och nu spelar dom för fullt. Verkar ha mycket roligt, låter väldigt från Alex rum. Samet har inte ens haft tid att ta av sig jackan.

Samet och Alex (Farbror Frej).

Kommer nog gå bra det här men jag kan nog inte räkna med tidig nattning av dessa två herrar.

*Yenge används flitigt. Betyder svägerska och sägs ofta till nära vänners fruar. Så dom flesta av Hasans vänner, ja dom flesta i hans närhet…allt från vänner till ovänner, chaufförer till managers på resebolag vi jobbar med kallar mig för Yenge. Sånt skulle vi ha mer av i Sverige då det kan vara ett sjå att komma ihåg folks namn

En bra syssla en regnig dag som denna.

Jag och Slash ligger i soffan. Slash sover och jag zappar på tv´n. En bra syssla en regnig dag som denna.

Alex satt igår och byggde med lego. Slash hoppade envist ner i ena legolådan och la sig rakt över allt lego. Med sig hade han en liten nalle han brukar leka med. Han hade nallen i munnen och hoppade ner i lådan. Vi tog bort honom, han hoppade i, vi tog bort, han hoppade i…Så höll det på. Äsch, låt han ligga där tyckte Alex…

Här ser han ju snäll och beskedlig ut och det gör väl inget att han ligger där.

När Alex försökte ta legobitar ur lådan högg Slash och tyckte det var jätte roligt när Alex krafsade runt bland legot.

När Alex hittade legobiten han ville ha ville Slash också ha just den och satte tänderna i legobiten.

Det slutade med att Alex gav upp sitt legobygge och Slash somnade i legolådan.

Nu är det morgon, en grå och regnig sådan. 9,4 grader…

God morgon!

Alex ville gå på bio med pappa sen ändrade han sig och ville sparka boll så dom två gick ner till parken här runt hörnan. Intog en av basketplanerna och började sparka. Fler barn hade anslutit så dom blev ett litet gäng som spelade. Alex hade haft jätte roligt och hade nog kunnat hålla på hela dan men då det regnade till och från och han inte riktigt hade kläder för sånt väder på sig blev han bra blöt så 1,5 timme fick räcka.

Jag tvättade håret igår när jag duschade och jag har märkt att när Alex har nytvättat hår vill Slash gärna slicka i hans hår. När Alex ligger i soffan, nyduschad så kommer Slash och ska ”tvätta”. Funderat på varför han gör så extra mycket just när håret är nytvättat. Om det är för att det blir en annan doft och det luktat inte Alex?

Slash gav inte upp men det gjorde jag. Kunde ju inte somna om så jag gick upp och gjorde kaffe. Sitter nu i köket och sippar på denna underbara dryck. Slash är med mig och har just nu fullt upp att jaga en fluga som retas med honom. Slash är högt och lågt, gläfser som en hund efter flugan.