Högläsning

I mars ringde Alex fröken till mig och frågade om jag ville komma ut till skolan en dag och läsa en bok på engelska för klassen. Det var ”bokläsarvecka” så hon ville ha en förälder som läser på engelska och en förälder som kom och läste en bok på turkiska.

Jag tänkte att nu har Zeynep frågat Joanne (som ju är engelska) om hon vill komma och hon sagt nej så faller det på mig men hon hade inte frågat henne utan direkt mig. Jag och Joanne skrattade åt det och hon sa att hon blev nog inte tillfrågad för att hon alltid säger nej till allt medan jag är en mer ordentlig förälder.

I alla fall, jag tackade ja och när jag kom ut till skolan gick jag till klassrummet där lektionen precis slutat.

IMG_1050

Här är Alex med en av sina bästa vänner på skolan. Hasan som går i samma klass som honom.IMG_1051

Å här är Polat som är hans andra bästa vän. Dom hänger ihop varje dag i skolan. Denniz som han leker med på fritiden går också på Bahçeşehir i klassen under men dom leker inte på skolan så ofta.

9540_10151824392908345_989850331_n

Hela skolan, alla elever från förskole klasserna upp till gymnasiet  samlades på skolgården för att läsa (tyst läsning).

299158_10151824397238345_37484050_n

Det var elever överallt med böcker i högsta hugg, även alla lärare läste och de föräldrar som var inbjudna.

IMG_1073

Det var en del fnitter och viskande bland eleverna men…

IMG_1079

Som jag sagt innan har dom bra pli på eleverna så så fort dom sa tystnad så blev det knäpptyst på skolgården. Bra jobbat att få nästan 1000 elever så tysta.

Efter lässtunden på skolgården som väl varade 30 min…

IMG_1108

Blev det lunch och dom får verkligen god mat på skolan. Mums, önskar jag fick sån mat varje dag.

Efter lunchen gick vi till klassrummet där det var min tur att läsa för barnen. Barnen satte sig på golvet i en halvmåne framför mig och Zeynep ställe fram en stol till mig men det kände jag mig inte alls bekväm med att sitta där på en hög stol med alla barnen på golvet så jag frågade barnen om det var ok att jag också satt på golvet med dom. Med stora ögon nickade dom.

Boken jag läste var en enkel kort sago bok om The fanastic pumpkin som jag ställde frågor om och som barnen sen fick svara på. På engelska såklart och jag skrattade åt Alex som räckte upp handen innan jag ens ställt en fråga. Han fick svara på en av frågorna. Alla barnen var super duktiga och svarade rätt på alla frågor om boken och deras engelska är super.

Sen var det dax för mig att gå och lämna över till den förälder som skulle läsa på turkiska. Jag hittade ju ut själv och det visste ju Zeynep men hon sa till Alex att han skulle följa mig ut till entrén.

Jag skrev innan att dom har disciplin på barnen men när det är rast (kortrast stannar dom kvar i klassrummen) och barnen släpps lösa är det högljutt och man kan tro att barnen just blivit utsläppta ur fångenskap.

Dom är högt och lågt. Dom spelade musik på datorn, högt som på en nattklubb, en del dansade, andra kastade boll, några kluddade på tavlan, nån satt på bänken och läste, några stod på bänkarna…

Jag blev matt bara jag såg dom och frågade Zeynep hur hon orkar med detta varje dag. Det är kärlek svarade hon med ett brett leende och då fick jag nästan en tår i ögat.

This entry was posted in Alex skola. Bookmark the permalink.

Kommentera