Besök på Etna

När ni läser detta är vi på väg hem till Alanya. Jag tycker jag haft tillräckligt lång bloggsemester så för att ni kära läsare ska ha något att göra idag bjuder jag er på bilder från vårt besök på Etna.

Är man på Sicilien och så nära Etna som vi var får man ju bara inte missa att åka upp dit.   Man kunde välja om man ville åka upp på 2000 meters höjd eller till 3000 meter av 3345 meter. Vi tvekade aldrig, valet att ta 3000 meter, att komma så nära toppen och huvudkratern som möjligt var given så 3000 meter fick det bli.

Vi åkte buss upp till 2000 meter sen fick vi åka först linbana till 2500 meter och därefter i något som såg ut som jeep minibussar till 3000 meter.

Titta och njut av bilderna…

Bussen stannade i en liten by som var nära att stryka med av en lavaström för inte så hemskt länge sedan.

Här ser man hur lavan runnit och det var inte många 100 meter till bebyggelsen den slutade. Det var fantastiskt att se hur långt upp på vulkanen det fanns små byar och bebyggelse. Tydligen ger lavan bra extra bra skördar så dom som bor där uppe lever på sina odlingar. Förstörs dock naturen av lavan tar det 50 år innan något kan börja växa igen och 100 år innan man kan börja odla.

Att se hur folk bodde så långt upp på vulkanen fick en att undra hur dom vågar men det är kanske som det sägs. Befolkningen har ett speciellt förhållande till vulkanen och tänker mer med hjärta än hjärna.

Bitvis var det bara lava utmed vägen, bitvis massa grönska så man kunde tydligt se vart lavan dragit fram genom åren. Här har lite växtlighet börjat komma.

I linbanan på väg upp.

Det fanns dom som var hurtiga eller kanske bara snåla som valde att vandra upp från 2000 m till 3000 meter. Vi var varken det ena eller det andra så vi valde linbanan och jeeparna.

Som ett månlandskap

Såg ganska häftigt ut med grön växtlighet mitt bland all svart lava.

Jeepbussarna som tog oss upp den sista biten. Att det behövdes jeepar förstod man då man körde på lava och det var ganska så slirigt emellanåt.

Nu är vi uppe på toppen!! Här står Alex bara 345 meter från huvudkratern. Det var så mäktigt och så häftigt så det är svårt att beskriva känslan. Svårt att ta till sig också, man fattade inte riktigt att man var där. Där uppe på toppen på Europast största aktiva vulkan.

Här uppe fanns ingen som helst grönska att tala om. Etna hade ganska många utbrott förra året. Dock inga jätte stora och även i år har hon haft några stycken, senast i slutet på april om jag minns rätt. Hon höll sig lugn när vi var där och det tackar vi för även om det kunde varit roligt att få se ett utbrott men det fick vi inte. Inte från Etna i alla fall men det finns fler vulkaner i området.

Man hade en enorm utsikt därifrån.

Ser ni småfolket som står på höjden rakt fram i bild? Dit ska vi knata. Börjar gå från höger, går runt en krater och kommer ner genom att gå till vänster.

Att gå barfota i lava är inget vi gör varje dag så både jag, Alex och mamma slängde av skorna. Min första tanke var…Exakt hur svarta kommer vi inte bli under fötterna?? Döm om min förvåning efter att vi gått en bit och jag tittar under mina fötter och dom är som vanligt. Inte svarta alls. Det fastnar inte och jag som trodde det skulle bli som när man tagit i kol.

Inte blev man svart om händerna heller.

Att se röken välla upp ur vulkanen och stå så nära så man nästan kunde ta på det var helt fantastiskt!

Är det så här det ser ut på månen behöver jag inte åka dit.

Små lavastenar och stora bumlingar

Det låg snö kvar lite här och var. Guiderna talade om när vi bokade att det kan vara kallt på toppen så ta med en munkjacka. Vi hade dock tur, det var inte kallt alls. Det blåste massor men inga kalla vindar men visst kände man att det var svalt. Tunn luft också så det var lite jobbigt att andas och småflugor fanns det miljoner av. Typ små som bananflugor satte sig på armar och i ansikte. Grymt irriterande och jag är nyfiken på vad det var för flugor som lever där uppe. Vad finns det att leva av mer än lava och ja, oss människor då men dom bet aldrig vad jag vet. Finns det nåt som heter lavaflugor??

Enda som visar att jag inte fotar med svart/vit inställning är himlen.

Här har vi kratern vi gick runt.

Ännu en krater det ryker från. Denna låg till höger om den vi gick runt så här står vi mellan två kratrar.

Lavan hade olika färg, den var inte bara grå och svart utan även röd.

Grävde lite i marken på ett ställe och det kom rök från det lilla lilla hålet och lavan jag håller i handen är alldeles varm.

Vägen jeeparna körde

Här står vi nu på toppen där småfolket stod på en av de första bilderna i inlägget. Ni ser också hur vi gått.

Det fanns lavastenar att köpa i souvenirbutiken på 2000 m höjd men varför köpa när det fanns miljarders miljarder stenar man kunde plocka själv. Mer känsla att plocka själv och plockade gjorde vi. Massor av både små, stora och lös lava. Knäppa människor som köper lavastenar tänkte jag men samtidigt kan jag förstå om man gör det. Stenarna vi plockade packade vi in i 3 dubbla påsar och la i resväskan när vi kom till hotellet. Öppnade man den luktade det apa, en blandning av svavel och nåt annat. Det luktar fortfarande från påsen men lukten börjar avta så smått.

Nu har vi snart gått runt hela kratern.

Att gå barfota på lavan blev ganska obekvämt till slut, det gjorde ont och det var varmt. Med sandalerna på blev det många stopp för tömning.

Har ni planer på att besöka Etna så rekommenderar jag er att ta gymnastiskor eller andra bra vandringsskor. Guiderna sa bara till oss att ta bra skor så vi och många med oss tyckte att sandaler (ej flip flop) var bra skor att gå i men bara om man gillar att gå med lava inne i skorna är det ett bra val av sko.

Alex framför toppen igen.

Lite mer snö gömd under lava.

Alex tyckte det här var häftigt. Han har ju länge tyckt att vulkaner är så spännande och har flera böcker om det hemma så att få besöka en vulkan var ju stort.

En sista bild på toppen. Samma topp vi såg från hotellbalkongen varje dag.

Jag behöver ju inte minnas hur många utbrott det var förra året och detta. Här har vi det, svart på vitt.

Då bär det av ner igen.

Att åka upp till 3000 meter är något jag rekommenderar, ja faktiskt ett måste enligt mig. Hur många gånger besöker man Etna liksom? Gör man det ofta kan man ju börja med 2000 meter men vi kommer kanske aldrig åker dit igen så för vår del fanns ingen tvekan om att ta 3000 meter men även på 2000 meter finns en del att se. Bl a de 2 kratrar ni ser här.

Att åka linbana tyckte Alex var både spännande och läskigt. Faktiskt mer läskigt än att vandra runt på lava på toppen en rykande vulkan.

En liten karta och en överblick om hur det ser ut och hur högt upp vi var.

Ett äventyr vi kommer minnas så länge vi lever!

This entry was posted in Sicilien. Bookmark the permalink.

5 Responses to Besök på Etna

  1. Wow vilket fantastiskt äventyr!! Va kul att du visar så mycket så vi också fick följa med! 🙂

  2. Lena says:

    Häftigt är ordet!/ Lena

  3. Sita says:

    Vilka kort. Toppen så nära, tur den inte fick ett utbrott. Skulle gärna åka dit. Kram

  4. Veiken says:

    Självklart så gäller 3000 meter när man väl är på plats. Toppenfina bilder. Det påminner mycket om Lanzarote som är en vulkanisk ö.
    Jag har sett en levande vulkan i Costa Rica, som har småutbrott hela tiden och man kan se glödande lava rinna ner för sluttningarna när det har blivit mörkt.
    Nu blev jag ännu mer sugen på Sicilien!
    Hoppas resan hem gick bra! 🙂

Kommentera