Jag är helt slut

Men det är nog inget mot vad Liten Herre kommer vara sen när han ska nattas (han är ute och leker nu).

I en timmes tid har det varit hysteriskt kaos här. Så fort han kom innanför dörren ville han ha något som jag sa nej till. Något som har med lördag att göra och idag är det inte lördag. Detta nej gjorde att det tog hus i h*ete. Alex blev så rosenrasande och fick ett sånt utbrott så det går inte att beskriva. Hade jag inte läst Anna Wahlgrens bok ”Barnaboken” om vad som händer i en 6 årings kropp/liv hade jag nog blivit rädd och trott att något var allvarligt fel. Att ett nej kan inte orsaka ett sånt utbrott hos en normal människa.

Nu visste jag att det är inget fel men inte desto mindre svårt att deala med för det. Han slängde sig på golvet, skrek så han tappade rösten, grät, sparkade i luften, snurrade runt på golvet och ålade sig…och det fanns inget jag kunde göra. Att försöka prata med honom i det läget förvärrar bara. Jag hade lust att bara skrika… tyst, håll käften, knip igen… alternativt sätta munkavel på honom men det hade garanterat bara spätt på utbrottet mer.

Så vad gör man? Tar ungen och håller fast honom…försöker iaf. Lättare var det när han var mindre men nu är han både lång, stor och stark och våld vill man ju inte använda utan bara hålla honom still tills han lugnar sig. Att bara lämna honom där han är och vänta ut det hade inte heller funkat, det vet jag. Det tog sin lilla tid att få honom lugn. Jag sa inget när vi satt där på golvet. Han kämpade emot och försökte komma loss, skrek, grät och sprattlade. Ju längre tiden gick ju ynkligare och svagare blev gråten, skriken, sprattlandet tills han slutligen bara la huvudet mot min bröstkorg och snyftade. Helt slut men lugn! Där satt vi sen en stund och gosade. Ingen nämnde det som hänt. Det var över nu.

Vilken pärs och allt detta orsakat av ett enda litet ord…nej…och att det är fel veckodag

This entry was posted in Inte alltid roligt. Bookmark the permalink.

18 Responses to Jag är helt slut

  1. Roggan says:

    Du gjorde helt rätt där. Har själv upplevt det där. Ha en fortsatt bra kväll.

  2. charlotte says:

    vilken tur att du läst boken iaf.. kan muntra upp dig med att det det kommer fler 🙂

    • Sand mellan tårna says:

      Till dig kan jag säga håll klaffen 😉 Påminn mig inte om att det kommer fler när jag prcis tagit mig ur en 😉

  3. nettan says:

    ja sexårstrollet,, det e ju inte mindre jobbigt men lättare ändå när de e mndre,,, jojo var ju så med vissa speciella saker (skor) typ från 2 till 9 år,,, men bara när det gällde skor o ev någon svindyr vacker sak i en butik någonstns som hon förälskat sig i… som en choroiflöjt för 700 när hon var typ 5 o 6äåringarna hade fått börja spela på en sorts flöjt på lekskolan men inte hon,, men den hon skulle köpa var juinte den för en sån hade ju mamma hemma utan en man får man lära sig i mellanstadiet typ,,, jag bar henne ut r butiker som hade skor,,, som coop o maxi var ju helvetet o storhandla på andra tjafsade med sin aungar om leksaker men jojo ville bara ha skor,,, släppte man henne så stack hon,,, hennes lilla fröken på dagis tyckte inte om det draget att hon gick ifrån mig när hon var arg på mig,,men det hon va rtrygg i att jag stod kvar eller fångde henne. skurk är nog mer sån att han går på en o drar hänger bankar o är fysisk men jojo hade en konstig koll på faror tidiigt gav sig inte ut i gatan men man fick kuta sig blå för o få tag i henne,när detta med flöjten hände hade hon lärt sig både bälte o dörr så när jag bältat o stängt o gick till förarsian knäåppte ungen upp hoppa u o sprang in i affären hm,, tre gånger tills jag knökade in oss båda via förar dörren, var man på skyddat område kunde man lugnt sätta sig ner o vänta på att hon skule kika efter en o då fick man hålla tills gråten över att inte få som man vill gick över,, var man p öppen plats o lyfte upp henne o bar iväg med henne hände det att ungen ropa på hjälp o polis en gång mötte vi poliser o ungen som vilt sparkar o fäktr på mammas axel ryar här ta henne ta mn mamma aj aj ta mamma aj aj,, o de garva o sa det verkar som om din mamma borde ryta aj aj sluta sparka nu tjejen,,,

    • Sand mellan tårna says:

      Haha hemska tanke om Alex skulle börja skrika hjälp och på polis 😉 Kul att läsa om Jojo och även skurken. Hur olika barn är. Å alla föräldrar har ju sina sätt att hantera saker, man känner ju sitt barn bäst men ändå är det skitsvårt att veta vad man ska göra men man får lita på sig själv. Hur är Jojo med skor nu?

      • nettan says:

        det är fortfrande en stor passion…. som visst i våra begränsade ekonoiska resurser under tonårstiden ändå var behärskade men sen fick blomma ut men nu tiollsammans med allt som har med kläder o göra gud vad hon shoppade i alanya det året hon var med nere,,, nu tjänar hon ju egna pengar,,, inte mycket men 6000 e ju inte småpotatis för en 19 åring o det blir nog minst ett par skor varje månad.. o klädshopping,,

        när man var ute med henne var det absolut ingen ide att försöka ta konflikten olugna henne på plats,, det föröskte jag mång gånger men då kom den här flyktimpulsen utan var vi ute i affärer på gata n var det enda att lyfta henne som en säck potatis på axeln o gå därifrän till bilen o ibland kunde man lugnna henne i bilen ibland fick man helt enkelt bara sätta fast henne i stolen o åka o samtidigt prata sig blå med bus o sång o då släppte det,,,, hon var alltid ok att prata om det efteråt,, skurken än så länge är så otroligt lätt att avleda in på andra äventyr så med honom blir det en kort kamp,, sen har jag fått honom o fokusera på något annat o det blåser bort,,, så honom kan man fånga in i famnen hålla om o prata om annat o visa på något späännande så är det över, o glömt.

        • Sand mellan tårna says:

          Alex har oxå alltid varit lätt att avleda men ju större han blir desto mer medveten blir han och desto mer förstår han så det går inte alla gånger att överlista honom och avleda men klart man fortfarande försöker med det till en början.

  4. Emma says:

    Oj, nej men vad gör man nar det sker nagot sadant dar? Tur att det löste sig iaf och att ni ar vanner nu.

    Jag har pratat om det i vad blir det… 4 ar snart. Det kniviga ar val att det har sa mycket med relationen till pappa att göra, det var hans förra flickvan som sa detta, framför honom och min syster. Ingen av dom sa nagot utan stannade i bakgrunden. Pappa fortsatte att vara tillsammans med henne tills mitt sista ar i gymnasiet och sa för inte alls lange sedan att det var mitt fel, att jag framkallade situationen. Min syster vill knappt prata om det. För en vecka sedan dök denna kvinna upp som samtals amne da det har varit en hel del strul runt henne och dar kom aven detta. Varför hon kommer upp som samtalsamne? Jag vet inte. Man tror man kan skamta om henne men tydligen inte.

    Tack för din kommentar. Kram

  5. Susanne P says:

    De får säga vad de vill om Anna Wahlgren…men hennes bok Barnaboken skulle alla föräldrar ha i sin ägo!!!
    Hennes teorier ÄR så bra och de funkar, faktiskt! 🙂
    Jag vet inte hur många gånger jag läst den under mina barns uppväxt, hoppade hit och dit, från det ena kapitlet till det andra… och det blev folk av dem… 😉
    Kram

  6. Carola says:

    hittat hit via en slump..
    Glad över det du skriver och måste nog inhandla den boken.
    Har 2 6 åringar i huset och jag håller på att bryta ihop känns det som.

    Tjejen kaxig och säger bara massa fula ord, pojken får utbrott kastar saker och är inte kontaktbar.
    Har inte läst din blogg men vad jag förstår så bor du i Turkiet??
    Hit kommer jag igen

  7. Pia F says:

    Du kunde inte ha gjort det bättre. Klockrent, man kan bara vänta ut ett sådant utbrott. Att försöka prata gör ofta allt ännu värre. Du är en klok mamma.

  8. Caroline says:

    Oj, jag som tycker det kan vara sig en cirkus redan hemma hos oss, som har en treåring…

  9. Stattinskan says:

    Ja, så där gjorde jag också. Höll dem, utan diskussion eller argument … bara vänta ut tills de var lugna … Sexårstrotsen kan vara himla slitsam men det bästa med den är att den går över 🙂
    Gomorron 🙂

  10. Fina Frun says:

    Jag håller med – tack Anna Wahlgren för alla goda råd!

  11. Ama de casa says:

    Stackarn. Det måste vara jobbigt att bli större… Stackars er också. Måste vara jobbigt att ha en som som blir större…
    Skönt att det finns såna som satt på pränt att det är helt normalt att det kan bli så!

  12. Monika says:

    Jag hade nog ”tur” att ha en son som tog ett nej för ett nej utan skrik o bråk. Däremot hade han energi för 10 barn. Klättrade i allt som man bara kunde klättra i. Kommer aldrig att glömma när jag hör honom ropa på mig utifrån: ”Maaaaamma!”. Jag går ut o ser honom uppe på sophustaket vilket var ca 3 meter ovan backen. Höjdrädd som jag är så sa jag bara åt honom ”har du tagit dig dit så får du ta dig ner själv” . Vilket han gjorde utan några som helst blessyrer!

    • Sand mellan tårna says:

      Alex kan oxå ta ett nej men inte just nu, inte utan strid iaf 😉
      Sådär vild är inte Alex även om jag ibland tycker han är högt och lågt.

Kommentera