It breaks my heart

Mulnade på här så vi tog tag i det vi hade tänkt göra från början idag. Nämligen åka till Kipa och göra en storhandling. På väg hem sitter vi och småpratar lite i bilen om ditt och datt när Hasan berättar en sak som får mitt hjärta att brista.

En familj som vi inte känner så där jätte väl på djupet men som vi ändå känner väl. Låter luddigt men jag vet inte hur jag ska förklara det. En familj vi iaf tycker väldigt mycket om och som vi alltid trott har haft det hyfsat bra ställt. En medel (Svensson) Turksson familj med bra bostad, motorcykel, mannen har ett jobb, hela, rena och väldigt vårdat klädda…

Härom dan kom mannen till kontoret och bad att få låna pengar av Hasan, inte mycket, en femhundring. Mannen berättade samtidigt att bostaden dom har betalar dom ingen hyra för utan sköter istället om fastigheten och trädgården samt städar och ser efter ägarens lägenhet när dom inte är där. Det är väl en bra deal tycker jag men ofta får dom ta pengar ur egen ficka för sånt som behöver fixas på huset och ägaren betalar inte sen har mannen precis blivit av med sitt jobb och nu när säsongen går mot sitt slut är det inte lätt att hitta nytt. Så just nu har dom ingenting och vi vet hur det tog emot att be om ett lån men har man ingenting så har man inte…ingen inkomst och det vi kräver i Sverige i form av a-kassa, socialbidrag mm mm som bara ska höjas kan bara glömmas här. Den familjen kommer inte få nåt bidrag någonstans ifrån. Där ser man hur lite man vet ibland…dom har det alltså riktigt illa ställt och är fattiga rent ut sagt och det får mitt hjärta att brista bara jag tänker på det.

Det är många som har det så här, många som blir av med jobben nu när säsongen går mot sitt slut, många som alltid lever på gränsen och det är väl lika synd om alla men just när det kommer till människor man bryr sig om och tycker om så blir det genast jobbigare.

Att flytta är inget alternativ för dom då dom inte kan betala en hyra, än mindre nu när dom inte har en lira i inkomst så det går inte att säga att dom ska flytta om ägaren är ”dum” eller strunta i att fixa nåt som behöver fixas för då åker dom ut. Dom har inget val…som att välja mellan pest eller kolera.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer lösa sig för dom för som jag skrev är det en familj vi verkligen bryr oss om.

This entry was posted in Inte alltid roligt, Svenskträffar/Vänner. Bookmark the permalink.

14 Responses to It breaks my heart

  1. charlotte says:

    alltid jobbigt med såna saker. läste precis tråden han som tog livet av sig på webbewn. usch vad hemskt

  2. Emma says:

    huh? vad tusan… Jag skrev det som ukast men publicerade det aldrig sa sjukt!

    ja eller hur, menhar sagerman det saklart inte till mig utan nar jag har gatt, sa tror folk inte att jag kan turkiska sa dom sager det lite för högt. För oss handlar det dock inte om utseende, jag ar ofta sedd som exotisk har och barn vill kanna pa haret om jag ar en akta person men fragan varför vi inte ar gifta ar jobbigast. Det har val inte dom nagot med att göra?

    Vilken trkig stiuation du skriver om! hoppas verkligen att det löser sig för dom. sadana dar ganger hoppas man ju att dem hade bott i sverige, sa hade det funnits en battre fallskarm, det HADE funnits en fallskarm. Haller tummarna för dom!

  3. menn stackarna! Jag hoppas de får jobb snart båda två. om de har den ,möjligheten att båda kan jobba, villsäga. om det finns nån som kan passa barnen osv.

  4. nä, det blev inget rensat igår. :/ hm. men kanske idag om man hinner mellan bloggandet. haha! vaknade alldeles för sent.. hm.

  5. Fina Frun says:

    Å nej vad sorgligt… vad kan man hitta på?
    Ni skulle inte kunna ha en tex. loppmarknad? Man har ofta kläder, möbler, böcker, leksaker och annat hemma, som man egentligen vill slänga. Om man samlar många familjer som ordnar en loppis på torget/skolan, som säljer sina saker och sen skänker pengarna man fått in, till familjen som behöver hjälp….
    Bara en ide. Men kanske familjen tycker att det skulle vara pinsamt?
    Hoppas det löser sig för dem!

  6. Linda says:

    Usch hoppas det löser sig för dom!

  7. Fina Frun says:

    Ja, jag förstår att det är känsligt. Man får nästan vänta på att de själva ber om hjälp…

  8. Sita says:

    Det måste vara jobbigt. Inte ett rött öre att leva på. Kram

  9. Veiken says:

    Tänk vad nätterna blir långa och tankarna snurrar runt i huvudet. Det är så många tragedier och finns inte pengar till mat och kläder……Så tråkigt!

  10. Pia F says:

    Det är tuffa bud för många, men jag kan tänka att i Turkiet slår detta hårt, utan någon form av skyddsnät. Läste fina fruns ide´om loppmarknad för att hjälpa till, kanske inte helt fel! När man får en tankeställare så här, så skäms man när man ibland gnäller över saker som i detta sammanhanget inte är något att gnälla över.

    • Sand mellan tårna says:

      Ja det var en jätte bra idé hon kom med men det är svårt oxå då man inte vet hur familjen skulle reagera. Om dom kanske skulle ta illa upp om du förstår vad jag menar. Just nu får vi nog bara avvakta ett tag och se.

  11. Monika says:

    Jag tror inte de skulle ta illa upp. Tvärtom! Har själv hjälpt personer här som inte har det så lätt och de har enbart varit glada o tacksamma över det! Och de ger tillbaka i den form som de kan. Har själv funderat på detta med typ loppis eller dyl. Jag brukar samla ihop kläder o skor som är hela, fina o rena o ge bort. Brukar ge detta till en person som ofta åker till bergsbyarna där han i sin tur lämnar till de som behöver.

    • Sand mellan tårna says:

      Loppis finns. Är väl tyskar som annordnar det om jag inte minns fel. Var en här på Green Beach för ett tag sedan och vem som helst kan boka bord för försäljning om jag fattat det rätt. Vi ger bort väldigt mycket. Allt Alex inte kan ha längre ges bort även leksaker han tröttnat på.

Kommentera