Mitt i prick

(Sandalerna har storlek 29)

Alex, dax att komma in nu

Näääää…jag vill inte

– Jo kom nu

– Jag kommer inte

Jo det gör du visst det

– Men åhhååå, måste jag?

– Ja det måste du

NÄ! Jag kommer inte

Nu kommer du upp

*mutter mutter mutter* låter det i trapphuset *stånk och stön*

– Mamma, nu är jag arg på dig

– Jasså? Varför då?

– För att jag måste komma in. Jag ska släppa denna stenen på min fot

– Ja gör du det. Det är du som får ont.

– Ja, men det är ditt fel.

Så denna stora stenen… Ja ni ser ju storleken jämfört med hans sandaler i storlek 29…släpade han upp bara för att han var arg för att han var tvungen att komma in. Den ligger förövrigt kvar i hallen.

Duscha skulle han absolut inte göra, än mindre tvätta håret men efter lite massor av lirkande fick jag honom att sätta sig i ett bad med massa leksaker. Han satt och lekte nån halvtimme och när han va klar fick jag ta tag i hårtvätten utan större problem. Han tyckte t om det var skönt när jag tvättade och ville jag skulle hålla på längre. Så här rent hår har han inte haft på jag vet inte när.

Som jag skrev i detta inlägget går vi just nu igenom en period av trots. Jag köpte när Alex var nyfödd Barnaboken skriven av Anna Wahlgren och denna bok har jag haft mycket nytta och nöje av genom åren. Hon skriver väldigt roligt och lite krasst. Nu kände jag att det var dax att plocka fram boken igen men då den är tegelstenstorlek har den aldrig kommit med hit utan den finns hos mamma. Bad henne ta med den ner när hon kommer nu i september men då den som skrivet är tegelsten valde hon att scanna in. Vet inte om det var enda orsaken eller om hon kände att här behövs akut hjälp 😉

Har iaf öppnat dom 3 stora dokumenten hon skickat och började läsa första raderna och det är min son mitt i prick. Här har jag det svart på vitt…

Lite utdrag ur boken

Sex år:

Det svåra livet

Ljuvlig, harmonisk, trygg och balanserad var femåringen, klok och sansad, behärskad och behärskande.

Vid sex års ålder är samma unge mest ett förvirrat kaos. (Alex mitt i prick)

Om du och omvärlden har svårt att känna igen honom, är det ingenting mot vad han själv har.

Sexåringen evinnerliga strävan att få  bekräftat från omgivningen det han ändå inte tror på, gör honom stundtals krävande. (Alex mitt i prick) Han kan ändra sig från den ena stunden till den andra. Ingenting är bra nog (Alex mitt i prick)

Han är ungefär lika hållfast i sitt uppträdande som en vindflöjel i storm (Alex mitt i prick)

Han kan t ex inte spela spel eller delta i en tävling om han inte oavbrutet vinner (Alex mitt i prick). Vinner han inte, bryter han samman, blir aggresiv, hatisk eller i största allmänhet gräslig (Alex mitt i prick) Och han drar sig inte för att fuska (Alex mitt i prick) Vinner han, å andra sidan är det oxå fel (Alex mitt i prick)

Finns så mycket att skriva och så mycket som är Alex mitt i prick och jag sitter och småskrattar asgarvar emellanåt åt hur hon ”fångat” allt detta så exakt men så har hon ju gått igenom detta med x antal barn. Några rader som får en att känna förtröstan…

Du som har en sexåring i huset ska veta att denna ålder är en av dom verkligt svåra. Står inte barnet att känna igen, betyder inte det att något därför skulle vara fel. Krisen är inte beständig. Det värsta eländet går över…

 

This entry was posted in Sagt av Alex. Bookmark the permalink.

16 Responses to Mitt i prick

  1. veiken says:

    Hahahah! Jag har jobat med barn sedan 1975 och har ett barnbarn som snart ska fylla sju! Det är så himla typiskt! 🙂 Kram

  2. Ama de casa says:

    Ja, det är ju skönt att få veta att man inte är ensam om eländet…

  3. Stattinskan says:

    Ja jisses vad jag läste Annas bok när jag fått första barnet. Jag tycker att hon har såååå sunda idéer och mina barn är både harmoniska och trevliga så jag får väl skänka Anna en tanke av tacksamhet 🙂
    Kramar

  4. Sita says:

    Det där har jag märkt av många gånger. Har ju 4 barn o 6 barnbarn. Kommer mer. Kram

  5. Pia F says:

    Har också arbetat med barn nästan hela mitt yrkesverksamma liv. Charmtroll/monster brukar vara en bra beskrivning, antingen kan dom inte göra någonting eller också kan dom allt på sitt eget vis. Det gäller att ta vara på dom goda stunderna och njuta av dem. Många barn kommer ur det här ganska fort och blir små förståndiga och kloka sjuåringar. Det är ju också ett sätt att frigöra sig från dig som mamma.

  6. Marie-Louise says:

    Ja det där känner jag igen. Mina tjejer har vart lagom hopplösa vid 6 års ålder.
    Nu har jag en vresig förpubertal 12 åring, dom är inte heller så roliga. Men allt går ju över 😉 som om det vore en tröst när man är i eländet 😉

  7. Lotta J says:

    åååååååååååå neeeej!! **suck***
    Så va det bekräftat,,ingen bot finnes—bara att stå ut!!!
    😀 😉

  8. Vivi says:

    Godt å vite at det går over! Jeg lover 😉

Kommentera