Trotsig liten herre

Barn går ju igenom olika trotsperioder. Den första som kommer vid 2-3 års åldern gick oss helt obemärkt förbi. Nästa period som kommer vid 5-6 års åldern är nu och den går oss inte obemärkt förbi. Då Alex inte trotsade vid 2-3 års åldern visste vi inte vad som väntar oss nu så det kom som en smärre chock. Vem har tagit vårt barn och flera gånger om dan ge oss ett litet monster??

Det började redan lite i somras men Alex har alltid varit lätt att avleda och styra bort från små utbrott på ett eller annat sätt. Så enkelt är det inte nu. Får han ett utbrott är det näst intill omöjligt att på ett enkelt sätt avleda honom. Allt ska gå hans väg, allt ska vara på hans villkor. Säger jag bu så säger han. Allt ska göras tvärtom och allt ska bestämmas själv. Det är små kamper mest hela tiden. Samtidigt så är han fortfarande en glad och go liten skit som gör att man lätt glömmer dessa kamper men det finns alltid i huvudet en undran…När dyker nästa upp? För dom kommer helt utan förvarning från ingenstans.

Tror det är tuffare för mig för jag ger honom motstånd och sätter gränser något Hasan tycker är svårt och att det är lättare att låta Alex få som han vill för att slippa vara med om utbrotten. Vet dock att jag kommer vinna på det i längden även om jag just nu är den hemska mamman och jag har sagt till Hasan miljarder gånger att inte låta Alex styra. Att han inte gör honom en tjänst utan snarare en otjänst.

Idag har han fått två utbrott. Det första när han inte kunde följa med Hasan till kontoret nu på morgonen men att han kunde komma senare. Då började han gallskrika, kastade en kudde på Hasan. Morrade och gläfste som värsta terriern. Gick in på sitt rum och drämde igen dörren. Stod sen där inne och gapade samtidigt som han sparkade på dörren.  Jag brydde mig inte om honom för jag vet att genom att försöka prata med honom i detta läget bara förvärrar och trissar honom mer så lika bra att låta honom vara. Efter några minuter kommer han ut. Något butter men sa inget utan satte sig och kollade tv.

Jag föreslog senare att vi kan gå ner och bada. Får till svar…

– Bada bada bada…blablabla…du tror att jag vill bada…du säger det hela tiden….blablabla…vill jag det? NEJ!!

Så är det hela tiden nu när man säger något som inte passar honom. Innan det här trotset svarade han vänligt att han inte vill men nu är det inte så enkelt. Då får man sig en avhyvling som heter duga för att man ens kunde föreslå något så dumt.

Sen kommer dom där underbara stunderna när goaste liten herre är tillbaka. Som nyss när han ropade…

– Mamma, kan jag be och få lite mer juice.

Artig är han fortfarande!

Hur mycket man än önskar att slippa sådana här perioder försöker jag påminna mig själv… när det är som värst och jag bara har lust att köra upp honom i bergen och lämna honom där… om att det behövs. Det är helt normalt, en del av utvecklingen och ett friskhetstecken. Så det är bara att bita ihop och rida ut stormen…

This entry was posted in Inte alltid roligt. Bookmark the permalink.

14 Responses to Trotsig liten herre

  1. Yvonne says:

    Oj vad jag känner igen våra pågar i din påg! Men du är en klok mamma,du gör helt rätt.Nu är det dom där osynliga koderna som ska läras in om hur man beter sig.Han testar ju gränserna.SvarOm man klappar så att säga upp och ner Det är väldigt förnedrande.Det var den förklaringen jag fick.det är kanske samma med barnen här i Sverige.Kram!

    • @Yvonne: Ja det är ju något alla barn ska gå igenom på ett eller annat sätt och vi föräldrar hantera på förhoppningsvis ett bra sätt. Det är inte lätt alla gånger och ofta ifrågasätter man sig själv om man gör rätt men man får gå på magkänslan och man känner ju sitt barn bäst.
      Aha så det är så. Kan ju va bra att veta om man åker till kenya nångång 😉

  2. Ama de casa says:

    Ojojoj… Håller tummarna att perioden inte blir så lång!

  3. Liza says:

    jag har ockå ett monster här hemma, fast hon är riktigt jobbigt, kan i bland skrika riktigt otrevliga saker när hon inte får som hon vill.

    Som tex hota en om saker

  4. Pia F says:

    Det är hårda bud och man känner sig som en skurk. Men du gör helt rätt, stå på dig. Alex mäter sin styrka och testar gränserna gentemot er. Som föräldrar måste man vara utrustade med dubbla portioner uthållighet, men du vinner tiofallt i längden hur jobbigt det än kan vara. Hasan borde inte heller ge efter. Det är här många föräldrar gör misstagen att i stället för att vara förälder (vuxen) och sätta gränser, blir man kompis med sitt barn och låter barnet bestämma, vilket är enklare. Men priset i slutändan blir så mycket högre. Det är svårt om inte omöjligt att börja uppfostra en 12-13 åring. Stå på dig!!!!!

    • @Pia F: Ja jag vet ju att jag (vi) måste stå på mig för både vår och Alex skull. Inte lätt alla gånger och när det är som värst vill man bara kasta in handduken och säga…Gör vad du vill!

  5. Lotta J says:

    hahahahahaha:D

    ledsen om jag skrattar men jag å sambon disskuterade PRECIS det här igår 🙂
    Var tar hon vägen den lilla lockiga goa jäntan vi har? Var 17 tar hon vägen å vem i hela friden är det som dyker upp i tid och o-tid här hemma? Den nya ungen,,,,,,(6åringen),,,,,, gapar, skriker, protesterar mot ALLT!! Hon härmas med fånig röst och tycker att hennes önskan är vår LAG!!!
    Jajaja bara att stå ut…. PHUUU!! Det är VI mot DOM 😉
    Ha det så bra 😀

  6. Lisbeth says:

    Snart kommer tonåren=)=)=) Men det är en härlig tid det oxå!!! Som nu precis när jag gick inte till 16-åringen o sa god natt och får tillbaka ett ”jag älskar dig”…. Det värmer!!!

  7. Helle says:

    =) Hmmmm vet inte om det är en tröst men sådan är Carl fortfarande o han e 9 år 😉 Ella är sådan oxå – 6 år =) Moa är sådan 1½ år. Moa lär sig ju tyvärr av dom 2 stora =S

    Försöker förklara för dom stora : att gilla läget, göra som du vill kan du göra när du flyttat hemifrån men tills dess så är det våra regler som gäller o ni gör som ni blivit tillsagda =)

    Carl körde med ett tag att han ville flytta hemifrån *skrattar* Japp det kan du få göra – börja med o lär dig hur du tvättar dina kläder o städa så kan vi fortsätta prata om det sedan *skrattar* Men det ville han inte – förstår inte varför *skrattar gott*

    Det är bara att bita ihop o låta det rinna av de små liven =)

    Kram på dig ”Kina” / ”Helle”

    • @Helle: Haha om Carl är sådan fortfarande sen han var 6 så vet jag vad jag har att vänta då? Pust 😉
      Jag sa nej till Alex en dag om att få åka ner på kontoret. Han blev helt rabiat och skällde på mig och talade om att kontoret är minsann hans för det har pappa sagt. Ja svarade jag, så är det kanske men till den dan du fyller 18 år är det jag som bestämmer när du får åka dit 😉
      Kram!

Kommentera