Övermannad och kittlad

När jag skulle sätta på Alex pyjamasen kittlade jag honom lite. Något han älskar. Kittla inte mel mamma säger han vilket betyder att man ska kittla mer. Gärna tills han kiknar av skratt samtidigt som han skriker nej nej. Han kom på den strålande idén att vi kan ha kittlarfest så jag började kittla honom men min tanke va inte att han skulle kittla mig. Jag är så vansinnigt kittlig. Alex tyckte dock att vi skulle kittla varandra. Jag försökte hålla undan honom men stark är han så det slutade med att han satt på mig och kittlade mig. Så som jag skrattade så jag tappade luften och fick kramp i magen fanns inte en suck att jag skulle få bort honom. Dessutom säger han till mig att stänga munnen. Hur lätt är det när man asgarvar? Jag fick stönat fram att slutar du inte nu tar du kol på din gamla mamma varav han svarade…du är inte gammal och så fortsatte han kittla mig.  Till slut fick jag honom att ge upp. Nu sitter vi båda här i soffan helt utmattade och jag bergis med träningsvärk i magen imorn men…Ett gott skratt förlänger livet.

This entry was posted in Alex. Bookmark the permalink.

8 Responses to Övermannad och kittlad

  1. Ama de casa says:

    Skrattar bäst som skrattar sist 😉

    Jag verkar onekligen vara inne på ordstäv idag 🙂

  2. Sita says:

    Så gjorde E11in0or o jag oxå när hon bodde hemma. Saknar dessa stunder. Hon är ju mamma själv nu. Kram

    • Kison says:

      Ja det är jätte mysigt så länge det inte blir för mycket av det goda 😉 Att Alex är stark vet jag men inte så och han hade verkligen övertaget iom att jag skrattade så jag itne kunde röra mig.

  3. Hebbe says:

    Ja det blev jättegott..Efter din lilla berättelse,är du helt säker på att skrattet förlänger livet.Haé Kram.

  4. Mys bus, det är grejer det..
    God natt.
    Kram M

Kommentera