Självlysande

Åskan kom till slut och det med besked. När den låg över oss blixtrade och dundrade det i ett. Vi drog ut sladdar till det mesta utom lampor i stort sett. Blä trist tyckte Alex, fanns ju inget att göra. Vi satte oss lite med hans matte böcker men han va för trött och ville lägga sig. Nattade honom och hann precis läsa ut sagan så poff försvann elen och när den försvinner kvällstid blir här bäcksvart, du ser inte handen framför dig eller vänta…

Vi låg där i mörkret jag och Alex när vi båda i kör undrar vad det är som lyser. Han håller upp sina fulltatuerade armar och det visar sig att tatueringarna är självlysande. Något vi inte sett innan. Perfekt med tanke på hur många tatueringar han har och så fort en går bort ska han klistra på en ny så kan vi spara in på elräkningen

This entry was posted in Alex. Bookmark the permalink.

Kommentera