Jo jo, försöka går ju

Idag när vi körde till Miami och parkerar kommer parkeringsgubben. Här betalar man inte i automater utan till en parkeringsvakt som skriver ett kvitto och sätter under vindrutetorkarna. Ibland tar jag lappen och lägge på insidan så ingen kan sno den.

Jag gav honom 2 lira (10 sek) vilket det kostar där oavsett antal timmar man står där. Han skriver inget kvitto men jag tänkte att han gör väl det snart för han kollade samtidigt på andra bilar som kom.

Jag och Alex går iväg och köper simit och går sen förbi bilen igen på väg mot Miami. Vi hade fortfarande inte fått nåt kvitto. Gubben sitter på en stol en bit bort och babblar med nån annan gubbe. Han ser mig och jag pekar på bilen som för att visa att han inte satt dit kvitto sen gick vi.

När vi skulle köra hem nu kommer samma gubbe och ber om 2 lira i parkeringsavgift. Nä nä tyckte jag, jag betalade dig imorse. Han försöker en gång till genom att säga 2 lira. Jag bara skakar på huvudet. Aldrig i livet att jag betalar en gång till inte ens 2 lira bara för att han ska kunna stoppa dom i fickan.

Jag spänner fast Alex och Elin som va med hoppar in i bilen. Elin säger att gubben bara står och glor på mig. Sen körde vi. Han visste ju att jag hade betalt för han försökte inte argumentera jätte mycket.

Trodde väl jag va en dum turist han kunde lura men tji fick han.

This entry was posted in Turkiet är Turkiet. Bookmark the permalink.

Kommentera