Hoppas…

…katten klöser ögonen ur honom. En elak tanke men just nu väldigt ärlig.

Pratar om ”den store” pojken som jag nu fått veta heter Burak. Har liksom inte brytt mig innan om vad han heter.

Alex stack ner till killen på kontoret. Han är så söt med Alex och spelar dataspel med honom trots att han behöver jobba så får han sitta till långt in på kvällen ist och göra klart.

Jag hör Burak utanför och kikar ner från balkongen. Då har han vår katt i famnen. Ceki som förövrigt flyttat hemifrån tror jag. Hon kom in igår 1 timme på kvällen för att sova. Det va första gången på 1,5 vecka men hon överlever. Hon vet att vill hon komma hem finns här mat och sovplats. Mat och sovplats finns även på andra ställen. Bülent som bor under oss ställer alltid ut mat i trappen och på balkongen till kontoret lägger grabbarna ut kattmat till hungriga katter. Dom vill alla ha katter här som håller undan råttor.

Iaf, Burak håller Ceki. Jag ser hur han lägger ner henne på rygg och håller fast henne. Ceki viker öronen bakåt. Burak stirrar henne i ögonen och rätt vad det är lappar han till henne i ansiktet.

Jag bara skriker…NEJ, FÖRSIKTIGT!

Han tittar snabbt upp men vänder lika snabbt bort blicken. Lyfter upp Ceki och kelar med henne. Jag går undan en bit från balkongen så han inte ser mig men jag ser honom.

Nån minut senare ser jag hur han först slänger en blick upp hit. han ser mig inte. Tryggt förvissad i tanken att jag inte ser honom är idioten på väg att göra samma sak igen men innan han hinner fullfölja det han tänkt göra slänger han en blick upp mot vår balkong igen. Å gissa vem som står där med dödande blickar på honom? Yes, jag!

Jag behövde inte ens säga nåt förrän han släpte ner katten. Litar inte på honom för 5 öre så jag tog på mig skorna och knatade ner. Ställde mig demostrativt nära honom med armarna i sidorna och bara stirrade på honom. Han började gå och jag gick efter. Jag sa inte ett ljud, tror inte det behövdes. När jag lekt följa John ett tag pekade jag bara på mina ögon och sen på honom som för att visa att jag ser dig. Vände sen på klacken och gick upp.

Nu (frågan är för hur länge) är han lugn där nere. Han tittar uppåt hit hela tiden. Å jag visar mest hela tiden att jag ser allt. Skulle han gå till andra sidan av huset dyker jag upp på lilla balkongen som gubben ur lådan. han kommer drömma mardrömmar om mig.

Vad mamman gjorde? Låg på soffan på deras balkong och sov gott. Ho vaknade dock när hon såg mig gå efter hennes son. Hon frågade inget och jag sa inget. Tror inte heller Burak kommer förklara nåt för henne, inte sanningen iaf. Ungjävel!

Kan inte vänta länge nog tills dom åker tillbaka till Malatya!

This entry was posted in Inte alltid roligt. Bookmark the permalink.

Kommentera