Jag blir tokig

Som jag har berättat är Ilhans fru och barn här och tror jag skrev i nåt inlägg om dessa barn. Den lille bråkar sen när han får igen springer han och skvallrar. Den store kommer till hans räddning trots att det va den lille som börjar.

Det håller på så och Alex har inte velat leka med dom. Den lille är ok om det bara är dom två vilket det va en stund innan idag. Sen kommer ett barn till som Alex känner och den store som är 10-12 år.

Den store är på Alex hela tiden om att inte göra det och inte det. Spring inte så, gör inte det, rör inte det, säg inte så…

Jag sitter på balkongen och hör allt sen att jag inte fattar allt är en annan sak men ganska så bra.

Barnen leker på barns vis och det blir lite kiv emellanåt. Kiv som dom brukar kunna lösa. Men nu när den store är med blir det bara värre. ungara trissas upp tills det blir riktigt bråk och tårar.

Den store ropar flera gånger på mamman om att Alex gjorde det, Alex gör så…Alex Alex Alex…

Då lacka jag ur som stod på balkongen och kikade på dom och såg att det minsann inte va bara Alex som bråkade. Den store spottade en stor loska rätt i ryggen på Alex, oxade honom på armen, puttade honom. Den lille sparkade honom på benet. Alex gav igen genom att sparka och boxa tillbaka sen va det fullt krig.

Jag lacka som sagt ur när jag hör den store skrika…Alex, Alex, Alex hit och dit för att skylla allt på honom. Mamman kom inte ens ut på balkongen, vet inte var hon va.

Jag fräste ner…Alex, Alex, Alex INTE! Jag har ögon! Gå hem med dig sa jag till den store som tittade trotsigt på mig men gick in. Min turkiska är långt ifrån bra men jag fick fräst fram tillräckligt för att han skulle förstå att jag va förbannad.

Alex uppförde sig inte på ett sätt som jag accepterar så det va bara för honom att komma in oxå.

Jag satte mig och pratade med Alex och förklarade att jag accepterar inte sånt här som slagsmål men att det inte bara va han som gjorde fel utan att dom alla betedde sig illa. Han ville ut igen men jag sa att det blir inte mer idag. Han gnällde lite men sen satte vi oss och pysslade i nån ”lär mig läsa” pysselbok och då tyckte han det va ganska skönt att va inne.

Önskar bara att nån kunde prata med Ilhans barn men icke. Inte varken mamman eller Ilhan som kom hem en stund senare. Då hör jag den store prata om Alex igen men då hör jag oxå en av killarna på kontoret säga att det va inte bara Alex som gjorde fel. Men inte att Ilhan pratade med sina barn och framför allt den store. Tycker ju att han som är så pass gammal ändå borde förstå mer än en 3 åring och en 5 åring.

Jag har en känsla av att dom barnen skriker efter uppmärksamhet. Ilhan bor ju här större delen av året medans frun och barnen bor i Malatya. Att bo så är inte alls konstigt här. Många familjer som har det så. Ser oxå hur den store kan bete sig en aning illa mot mamman så att han är som han är kan ju ha sin förklaring där.

Pratade med Hasan om detta när han kom hem och han har pratat med den store grabben flera gånger men att det bara går in i ena örat och ut i nästa han visar typ noll respekt.

På tal om uppmärksamhet. Den lille om nån kräver nog det. Herre j..lar, har aldrig varit med om en unge som pratar så mycket. Flera gånger har dom kommit upp här för att dom vill ha nåt att dricka. Jag och Alex pratar och i bakgrunden hör man bara ett tjattrande. Han går på som en duracellkanin, finns inget stopp på honom. Dom första gångerna ignorerade jag honom bara och pratade färdigt med Alex men till slut kände jag bara…Var är off knappen?? och ”hyschade” på honom och bad honom vänta. Gången efter va det likadant. Ropar Alex upp på mig nerifrån för att fråga nåt så är den lille det enda man hör.

Nu känner jag att det är jag som går på som en duracellkanin så jag tackar för mig. Ska gå igenom X antal inlägg på bloglovin nu sen blir det att krama kudden.

This entry was posted in Inte alltid roligt. Bookmark the permalink.

Kommentera