Hjärtstopp – Energin slut

När vi kom hem i em stannade Alex kvar ute och lekte med barnen som vanligt.

Jag hör dom stimma och tjoa utanför sen blev det ganska tyst. Rätt vad det är knackar det på dörren. Trodde det va nån av grabbarna (Ilo, Cuma, dede, Adnan) för det va ingen ”Alex knackning” men det va en av pojkarna. En kille på ca 5 år som Alex inte lekt jätte ofta med men lite då och då. Han gråter, snörvlar och pratar mellan hulkandena så jag hör/förstår inte ett smack av vad han säger mer än ”Alex” och så håller han sina händer över sitt huvud.

Vet ni hur många tankar som for genom mitt huvud? Jag bara rusar ut och ner för trapporna. Massa tankar for genom mitt huvud. Dels att det hänt Alex nåt, att han ramlat och slagit i huvudet riktigt illa. Iom att jag inte hörde ett enda ljud va det extra skrämmande. En unge som slår sig och skriker är det oftast ingen större fara med. I alla dessa tankar va jag ändå lite förnuftig och intalade mig själv att det är ingen fara. Skulle det hänt nåt skulle jag hört det från grabbarna direkt. Deras ytterdörr va vidöppen så barnen kunde springa in och ut där. Nån skulle ropat på mig, kommit upp och bett om bilnyckeln om vi behövt åka till sjukhus men det va helt tyst. Jösses vad många tankar man hinner tänka när man flyger ner för 3 våningar.

När jag kommer ner står grannpojken Denniz i trapphuset och filosoferar och ut från Ilhans kommer Alex knatande glad i hågen med en klubba i munnen. Jag fattade ingenting så jag frågar Alex vad som hänt. Han rycker på axlarna och suger på sin klubba sen går han ner för att gå ut. Då är ytterdörren igensmälld (järndörr) som inte barnen kan få upp. Inte jag heller, den hade fastnat så jag fick be Ilhan komma och öppna den med verktyg. Det va detta pojke kom upp och grät om. Alex va den skyldige och pojken va rädd att inte kunna komma ut. Mitt hjärta kom igång igen.

Kl 17 kommer Alex upp

– Mamma, ä det dax föl mej att komma in nu?

Nä inte riktigt än

– Äl du på väg att hälla upp ett bad åt mej?

Jag häller alltid upp ett bad sen ropar jag in honom så han direkt kan hoppa i där.

– Nä, kl är bara fem så du kan va ute ett par timmar till om du vill

– *ser fundersam ut* Aha

Vill du komma in så får du såklart det

– Nä, jag kan nog leka en liten stund till

Så knatar han ner. Jag såg på honom att han va trött. Brukar ropa in honom 18.30-19 tiden men idag ropade jag in honom lite innan 18. Han brukar inte protestera utan komma upp direkt men idag flög han nog upp. Det blev ett snabbt bad, mat, mys framför tv´n, en kort saga sen Zzzzzov han.

Det tar på krafterna att va ute i solen hela dan. Känner mig själv ganska seg så jag kommer lägga mig tidigt ikväll. Tur ESC bara är en gång om året

This entry was posted in Sagt av Alex, Tokigt, Roligt & Knäppt. Bookmark the permalink.

Kommentera