Ordning och reda, Vett och etikett

Jag tjatar alltid på Alex att han ska säga tack när han får något.  Hemma får han inte gå från bordet förrän han sagt tack för maten t ex. Oftast är han väldigt duktig på att säga tack men ibland glömmer han. Sen ibland kan han va väldigt artig.

– Behöver du gå och kissa?

Nej tack mamma!

Hans vänner här hemma t ex är inte alls duktiga på att säga tack vilket gör mig irriterad. Den enda som alltid säger tack när jag ger barnen nåt är Denniz, 9 år som bor snett under oss. Han är jätte gullig, lite försynt och artig. Hans pappa är en av våra chaufförer och hans mamma är från Azerbajan (hur man nu stavar till det) och jag vet att hon är ganska hård på uppfostran med hur han ska uppföra sig.

Jag sa till Alex en dag att Denniz och han är så duktiga som alltid säger tack. Idag kom Alex upp med Denniz, Sahmet och Burak och ville ha glass. Dom väntade alla i dörren.Jag gjorde varsin vanilj strutglass med chokladsås till dom.

– Thank you säger Denniz direkt med bra uttal

– Shänk jo kom det sen viskande från dom andra två

Tack säger Alex

Sen springer dom ner. Alex stannar kvar och viskar.

– Mamma, sa Sahmet och Burak tack?

– Ja det gjorde dom

– Ba fö jag sa till dom att dom måste de näl du va inne och jodde glass.

Mammas älskling. Vilket ansvar att uppfostra grannungarna

En gång när han hade sin kompis Hasan här uppe och jag gjorde toast till dom hör jag Alex säga till Hasan när dom ätit klart.

– Säg nu tack till min mamma

Stod i köket och fnissade. Så söt och ett tack fick jag.

This entry was posted in Sagt av Alex. Bookmark the permalink.

Kommentera