Busiga barn får skador

Alex är ett levande bevis på det. Det går inte en dag utan att jag får plåstra om honom. Oftast för sönderskrubbade knän. Idag när han va ute och lekte med barnen hör jag honom gråta. Det är skillnad på gråt och gråt och som mamma känner man ju sitt barn så man hör på gråten hur allvarligt det är. Jag kikar ner från balkongen och ser 3 pojkar komma upp med Alex. Den ena (13 åring) bar honom. Då hade han trillat och slagit i bakhuvet så nu har han en rejäl bula där. Dock inte värre än att han skulle ut igen. Ville bara få lite av mammas läkande pussar och trygga ord.

Sen kommer den där gråten som får ens hjärta att stanna.

 

Flyger fram till balkongräcket och ser samma killar även denna gång komma bärande på Alex. En eloge till dom, dom är så söta med Alex även om man ser ibland att dom tycker han är en pest som vägrar leka med barn i sin egen ålderAlex skriker rakt ut och gråter hjärtskärande. Jag förstod att nu har han gjort sig rejält illa så jag hugger nycklarna och möter dom i trappen.

Då har han fläkt upp skinnet på hela stortån. Blodet rinner utmed foten. Jag ser dock ganska fort att det inte va nån fara. Nyfikna, busiga och klåfingriga barn får skador så är det bara. Denna skada kom till genom att Alex skulle lyfta en stor sten och kika under den och var hamnade den när han inte orkade hålla den? Jo på hans tå.

Jag tog med honom upp, kolla lite nogrannare, bad honom vicka på tån vilket han kunde. Det slutade blöda ganska fort. Har inte fått tvätta, får inte ens röra tån. Kan tänka mig hur det dunkar i hans lilla tå. Han kommer nog ha rejält ont några dar.

Jag fick skulden för detta. Han talade om för mig att hade jag inte satt på honom sandaler utan andra skor hade det inte hänt.

This entry was posted in Inte alltid roligt. Bookmark the permalink.

Kommentera