Måtte det funka

Alex har klagat lite hela em på att han har ont på högra sidan av pannan. Jag har inte kunnat se något och frågat om det gör ont på utsidan när han rör på pannan eller inne i huvet och om det gör onte hela tiden.

Nä bara när han rör på det sa han. Misstänkte att han slagit i nånstans men det syns inget och ingen bula och han vet inte riktigt själv. Hände säkert när dom busade idag men allvarligt kan det inte varit. Då skulle han kommit ihåg det.

När jag nattade honom nu hade han väldigt ont sa han. Jag frågade om jag skulle pussa på det onda. Något vi gjort sen han va liten. Alltid pussat ist för blåst och mammas pussar har alltid varit bra.

Jo det ville han så jag pussade, pussade, pussade. Direkt efter tar han handen och känner på pannan och konstaterar att, näpp det onda är inte borta.

Jag förklarade att det är för att han gnuggar bort pussarna. Han måste låta dom sitta kvar. Inte röra pannan efter jag pussat.

Ahhh, men hur ska jag göra med Vovvelovven (hans gosehund) då? Han vill alltid ha den liggande över pannan/ögonen när han somnar. Då gnuggar ju Vovvelovven bort pussarna.

Eh, ja jo sant tyckte jag men som den uppfinningsrika mamma jag är pussade jag Vovvelovven överallt så nu kunde han lägga den över pannan/ögonen så kommer dom pussarna Vovvelovven har på sig på hans panna och inga försvinner.

Måtte nu det onda gå bort tills imorn annars kommer han genomskåda mig, inse att mammas pussar bara är fejk och inte alls bättre än plåster, inga mirakel pussar som trollar bort allt det onda. Kanske han tappar allt förtroende för hela världen och kommer få problem resten livet. Kommer bli en sån där bloggare som bloggar om allt och inget för att lufta sina känslor. Kommer skriva om sin taskiga barndom…

Nä, så illa ska det väl inte bli. Han är stor nog att förstå att det inte går att ta bort det onda med pussar men tycker det är mysigt när mamma pussar på honom vilket jag gärna gör.

This entry was posted in Inte alltid roligt. Bookmark the permalink.

Kommentera