Vår dag

Så, nu kommer jag med bilder från dan. Då jag tog typ 100 st och jag orkade inte redigera alla gjorde jag små collage. Ser att det är lite svårt att läsa texten. Ni får hämta förstoringsglas

 

Vår plan va att köra upp till dom snötäckta bergen. Alex har haft det som önskan läge och även jag skulle vilja åka dit. Vi visst att det kanske inte är helt säkert vi kan ta oss hela vägen upp men vi kollar.

Lite stopp här och där för fikapauser och för att beundra utsikten.

När vi stannade här va det som att tappa andan. Helt otroligt! Vilken utsikt och då va det ändå grått, mörkt och dimmigt och kallt som tusan. Syns kanske på bilden på mig att jag häll på att frysa arslet av mig. hade lämnat jackan i bilen men den åkte snabbt på sen. Annars va vi alla välklädda med långkalsoner, tjocka tröjor, vantar halsdukar låg nerpackade, vinterkängor…

Här fick bli sista stoppet innan vi begav oss neråt igen. Här fanns snö för 2v sen berättade Seynel på Classical som varit där med kunder då. Tyvärr fanns den inte kvar utan smält då det varit så pass varmt och regnat bort. Kändes dock inte så varmt där ju nu. Kallt kallt kallt!

Så det blev till att bege sig neråt. Vi hade väl kunnat fortsätta. 1-1,5 timmes färd till (hade åkt ca 2) så hade vi nåt snön men då hade vi inte kommit hem för bensinen hade tagit slut. Eller inte bensin, jeeparna går på gas. Ändå va den fulltankad när vi åkte så det är en bit att köra och finns inte jätte många bensintappar där uppe. Så vi vågade inte riskera nåt.

på vägen ner visste vi inte alls vilken väg vi skulle ta mot dimcay. Ville inte vända och köra samma väg som vi körde upp, lite trist. Så det va lite lotteri, fanns ju inte tillstymmelse till liv på flera mil men ibland hittade vi nåt ruckel och knackade på och lyckliga oss fanns det nån som bodde där som kunde förklara vägen. när det inte fanns och vi kom till en korsning (korsning i bergen= stigar som går hit och dit) och itne visste vart vi skulle så pekade alla dit dom trodde. Av nån anledning körde dom aldrig åt det håll jag pekade. Tur det kanske, då hade vi inte varit hemma nu.

Många skratt har vi haft. Ganska mycket åt Ilhan och Ahmet som rök ihop. Ahmet skällde på Ilhan för att han körde för fort och jag häll med. Till slut bytte dom. Jag grät inte, Ahmet är en bättre förare än Ilo och har kört jeepsafari i många år så han kan köra så man känner sig trygg på dessa vägar/kostigar i bergen. Ibland va det ingen väg utan mer lerpölar och guppiga så hjärna och inälver höll på att hoppa ur kroppen. Tur man inte lider av åksjuka.

Japp, det va vår dag. Har haft det helt underbart även om vi inte nådde vårt mål-dom snötäckta bergen.

This entry was posted in Utflykter stora som små. Bookmark the permalink.

Kommentera