Cypernresa som inte blev någon Cypernresa

Här hittade jag inlägget om vår Cypernresa som inte blev nån Cypernresa utan bara en lång bussresa.

Vår lilla planerade Cyperntripp blev inte riktigt som vi tänkt oss. Vi kom nämligen aldrig till Cypern. 

Kl 00.15 torsdag natt gick bussen från otogar här i Alanya. Alex hade sovit mellan halv 9 till halv 12 så han hade fått lite sömn innan. Lilla M somnade nästan direkt vi kom på bussen men inte min lillskrutt. Pigg som en mört och glad som en lärka satt han och kvittrade i 2 timmar innan han somnade. Vaknade sen efter 2 timmar och frågade om vi skulle va vakna nu. Nä, inte än sa jag så han la sig ner och somnade igen. Vid 5 hade bussen sista stoppet innan vi skulle av. Alex vaknade och va vaken efter det. Det började ljusna så han satt och tittade ut, pigg och glad. Men sen kom en väldigt skumpig raksträcka genom en by där busschauffören brassade på max så det skumpade och hoppade. Det känns konstigt i min mage sa Alex. Behöver du kräkas frågade jag. Ja säger han och jag fort upp med en påse och burp så kom det men bara vatten. Han hade druckit en hel del vatten precis innan, utöver det va magen ganska tom. Sen mådde han bra.

Framme i byn kl 06.15 gick vi till officet vi blivit anvisade om. Mr AB, mannen vi skulle ta kontakt med skulle komma kl 8 så vi satte oss på en restaurang bredvid som va öppen. Vi åt frukost och pimplade kaffe. Trots brist på sömn och 6 timmar på en buss kände vi oss ändå hyfsat fräscha vilket va skönt. Hade ju 6 timmar att slå ihjäl innan båten skulle gå 12.05. Mr AB kom halv 9. Vi fick biljetterna till båten och fixade allt annat som skulle fixas.

Efter det gick vi till en lekpark där barnen roade sig en stund sen en prommenad i hamnen. Satte oss på ett ställe där barnen fick glass och vi drack capuccino. Helt plötsligt va kl halv 11. Då C o M har varit i Turkiet 21 dar utan visum visste vi att dom skulle få betala så vi ville va i god tid innan båten gick.

Kl 11 va vi där och vid passkontrollen började dom prata med C en massa om deras ”övertids dagar”. Sen fick hon följa med in i ett rum poliserna hade. Jag och Alex väntade vid väskorna. Trodde bara hon skulle in där och betala. Tiden går och kl blev 11.45 innan dom kom ut. C helt förstörd.

Då visade det sig att dom fick åka till Cypern men inte komma in i Turkiet igen på 6 mån. Hade dom bara gått 14-15 dar över visumtiden hade det inte varit problem men 21 dar då går det inte. Grejen är att C va på visumpolisen här i Alanya och dom (idioterna som oftast inte vet nåt) sa till henne att det är ok, inga problem att åka till Cypern. Detta gjorde polisen i lilla byn helt vansinnig så högsta chefen där ringde högsta chefen i Alanya och skällde ut honom för deras inkompetens.

Detta hjälpte inte oss. Chefen va ledsen för C´s skull men han kunde inte göra något.

Jaha, vad gör vi nu? Nu är det som det är så vi får göra det bästa av situationen. Hitta en buss tillbaka till Alanya. Gissa om dom på officet hade hakan nere vid fotknölarna när vi kom gående tillbaka. Problem sa vi och C förklarade. Dom kom med strålande ideér om att vi kan ta bussen till Adana och sen flyga över till Cypern. För på flygplatsen e det inte samma, där kommer det inte bli några problem med överskridna dagar…..KISS MY…kände jag bara. Ni har ingen aning, ni vill bara sälja på oss massa skit.  

Sluta sa vi…NÄR GÅR EN BUSS TILL ALANYA?????

Kl 13…

Bra, in i en taxi och iväg till otogar. När vi ska boka biljetter finns det 2 platser vilket skulle betyda att vi skulle få ha barnen i knät iaf till Anamur som ligger halvvägs. Nej, det går inte. Dom är små men ändå stora och behöver egna säten för att kunna sova. 3 platser kunde dom fixa. Tjejen som hjälpte oss va verkligen söt och gjorde sitt yttersta för att vi skulle kunna ta 13 bussen men även med 3 platser skulle vi få ha ett barn i knät och det hade inte gått så vi beslutade att ta bussen kl 16. Vi kände ändå att vi behövde lite mat allihop. Så där står vi på en otogar i mitt i ingenstans. Där fanns nåt snabbmatshak som inte såg helt ok ut samt en annan restaurang med turkisk buffé. Där satte vi oss och åt, maten va helt ok. Jag och C kände att vi ville ha varsin öl men det fanns inte att få där. Efter maten gå vi in på tappen och köper varsin Efes på burk och sätter oss sen utanför snabbmatshaket.  

Barnen springer runt och busar som bara den. Dom har hur kul som helst. Blev lite besvikna att vi inte kunde åka men kunde inte säga sanningen för dom hade inte förstått så vi sa att båten gick sönder och erbjöd sen glass. OK sa dom och så va det glömt…mot nästa äventyr.

Kl 16.30 kom äntligen bussen. Alex somnade innan den ens hann köra iväg igen sen sov han nästan hela resan tillbaka till Alanya. Själv sov man ju sådär bra, typ slumrade och vaknade varje gång man ”tappade” huvet vilket det verkligen kändes som jag gjort. Jag va så trött så det snurrade i huvet på mig.  Bussen kom till Alanya en aning sent, runt 23 tror jag klockan va. Hasan och Ilhan kom och hämtade oss. När vi kom hem stöp både jag och Alex i säng. Då hade jag varit vaken exakt 41,5 timmar.

Så vår tripp blev inte som planerat men vi hade trevligt ändå. Det blev ju ett äventyr iaf och det kunde ju varit värre. Det gick ju ingen nöd på oss och jag ångrar inte att vi åkte.

Igår va jag helt slut. Blev ingenting gjort. Vädret va kasst och det va ganska skönt med molnigt väder så man kunde va inne med gott samvete. Alex va ute en sväng med baba. Jag låg på soffan och läste skvaller. Orkade inte ens logga in på msn, då är jag trött!

Somnade väl runt halv 9 igår kväll…Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

This entry was posted in Utflykter stora som små. Bookmark the permalink.

Kommentera