Vi var som sagt på bröllop igår och det är stor skillnad på bröllop här och i Sverige. Jag har varit på ett helturkisk bröllop innan, detta var mitt andra sen har jag varit på 3 ”mixbröllop”. Två av dom var i stil med detta vi var på igår och ett hölls på stranden en ljummen höstkväll vilket är det mysigaste jag varit på. Av med skorna och sand mellan tårna.

Det vi var på igår hölls i en lokal där många har sina bröllopsfester. Det kom väl några hundra personer. Det var trevligt men jag kan tycka det blir lite sömnigt. Händer inte så mycket, folk dansar mest.

Ama de casa skrev härom dan om en tillställning dom var på där musik strömmade ur högtalarna och hon förstod nu varför det heter just högtalare och jag kan säga detsamma. Dom spelar så högt så du hör inget, du hör inte vad dom sjunger, inte vad dom spelar. Det skrålar mest. Här hade dom livemusik och det lät inte vackert. Så högt så att prata gick bort, barn gick och höll för öronen. Var man inte döv innan man gick dit så var man det när man gick därifrån.

Ni får titta och lyssna på filmklippet så kanske ni förstår…

Som sagt är det stor skillnad på turkiska bröllop och svenska. En grej är det här med maten. Middag? Nope, här serveras lite…

Olika kex och nötter, juice, fanta, cola, vatten. Drinkbordet lyser med sin frånvaro.

Klädsel skiljer också. Här kan man komma klädd lite som man vill. Oftast är det dom närmaste släktingarna till brudparet som klär upp sig till tänderna annars är det inte så noga. Svart går alldeles utmärkt att klä sig i. Så man kan se folk klädda i allt från finaste balklänningen till jeans. Det tycker jag är ganska skönt att det är så avslappnat vad gäller kläder.

Något annat jag gillar är att barnen är så välkomna, dom behöver inte sitta still på en stol och hålla tyst. När det dansas springer barnen runt mitt i dansen och det är ingen som bryr sig. Dom får härja runt bäst dom vill.

Alex och Jakob som här tar en dricka paus.

Busiga Evin

Anki med sin yngsta lilla tjej, sötaste Aylin som somnade mitt i allt oväsen. Vi tror hon tuppade av av chocken.

Så glad att Anki var där då jag inte såg röken av min gubbe. Helt plötsligt försvann han iväg med en kompis och när han kommer tillbaka visade det sig att han varit på kontoret?!??! Var nåt han var tvungen att fixa men så är det här…man kan komma till ett bröllop och sen smita iväg lite som man vill bara man visat sig. Gäller såklart bara om man inte är nära släkt. Då ska man väl helst stanna på sin plats.

Hasan hade läst rätt på inbjudan men fattat fel så vi var en hel timme för tidiga och ni vet ju hur turkar är. Man kommer inte i tid till en tillställning. Upptäckte det när vi kom fram och inte såg en enda människa utanför och inte hörde någon musik så vi körde bara förbi och gick till citirim och tog en fika. När vi sen kom vid rätt tid var vi bland dom första. Ja, ni ser ju att det inte är fullt bakom oss direkt. Sen droppade folk in efter hand. Som tur var kom Anki och dom ganska tidigt.

Bruden var en riktig gräddbakelse…

Här sitter brudparet på ”tronen”.

När vi varit där i två timmar tyckte vi det räckte och åkte hem. Vet inte alls hur länge det höll på. Säkert flera timmar till men som sagt, det kan bli lite sömnigt och jag är ju inte den som går upp och joinar ringdansen. Vill ju inte förstöra parets stora dag.

Det var trevligt i alla fall.

God morgon från ett grått och regnigt Alanya, 12,7 grader.